Två veckor har flugit fram och jag lever min dröm just nu. Det känns overkligt att vara tillbaka på denna vackra ö, som i mina ögon är världens vackraste plats.

Hawaii – Världens vackraste plats.

Nio år sedan var det jag var här, elva år sedan jag tog min examen på University of Hawaii och 13 år sedan som jag spelade min sista match för Wahines.

Vy från Ewa beach på nyår.

Samtidigt känns det som tiden har stått stilla.

Några “hiker” har vi hunnit med, vissa mer äventyrliga än andra. 😉

Platsen är vackrare än jag kom ihåg, människorna vänligare och varmare än jag trodde att mänskligheten var. De pratar mycket om “ohana” här på ön. Ohana betyder familj, men här är det så mycket mer än blodsband, en gång vän alltid vän, en gång nära alltid nära.

Underbart att träffa alla vänner igen. Alla är sig lika, den enda skillnaden är lite fler barn som springer omkring. 😉

Träningen har rullat på bra. Det var härligt att komma igång med beachträningen i varm miljö redan under mellandagarna.

Jag trivs bra med detta kontor nu de närmsta månaderna.

Bra bana, bra gym möjligheter på Universitetet samt kroppen är i fin form.

Vinst i årets första turnering med Mackenzie som spelar för Berkley.

Det var ju inte så länge sedan som jag spelade på Filippinerna och i söndags körde jag tillsammans med en amerikans junior min första turnering på ön. Kul att spela, vinst och många matcher. 😉

Min underbar kusin var även på plats dessa två veckor. Vi har skrattat i massor och hon lämnade mig med ett bra fokus samt ännu mer energi.

med varma hälsningar Karin